En lektion i medmänsklighet för ärkebiskopen...

Öppet brev till Anders Wejryd, om moral och omoral, övergrepp och skamgrepp... 

Hej Anders!

Vi har aldrig träffats, men eftersom du uttryckligen vill kastrera mig, så känner jag att jag kanske har viss rätt att skriva till dig och lägga mig i saken?

För dig och andra som inte riktigt är medvetna om vad saken gäller, ska jag ge en snabbresume. Det handlar om "lagen om ändrad könstillhörighet", helt enkelt den lag som reglerar könsbyten, om och hur den, som av någon anledning inte känner sig hemma i sitt födslokön, ska kunna ändra det till något som passar personen bättre. Den nu gällande lagen om ändrad könstillhörighet är från 1972, har sin grund i 60-talet och är ordentligt omodern. För 3 år sedan inbjöds ett antal remissinstanser att yttra sig om en ny statlig utredning, betänkandet om ändrad könstillhörighet, (SOU 2007:16).

Och om man läser vad som faktiskt står, är Svenska Kyrkans remissvar djupt omoraliskt, och fullkomligt vidrigt.

Bland annat, tillstyrker man en skärpning av nuvarande lag - att den som vill byta kön, för att få rätt till sitt nya kön rent juridiskt, inte bara måste vara steril som nu, utan kastrerad. Dvs få könskörtlarna - testiklarna respektive äggstockarna - avlägsnade med ett kirurgiskt ingrepp. Vare sig man vill eller inte. Vare sig man behöver eller inte.

Det finns ett ord för detta, Anders. Tvångssterilisering. Eller om man så vill, tvångskastrering. Just det - Ärkebiskopen och Svenska Kyrkan, den svenska folkkyrkan, har uttryckligen ställt sig bakom att en grupp fullt friska människor ska tvångssteriliseras. Inte 1937, utan 2007. I strid med FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna, hela kyrkans värdegrund, kristen etik, grundläggande medmänsklighet och alldeles vanligt folkvett!

Hur många av Svenska Kyrkans medlemmar visste om detta? Inte så många, anar jag.

Det blev ju så bra i höstas, när kyrkomötet valde att inte diskriminera kärleken, och gav alla rätten att gifta sig i kyrkan. Där visade sig Svenska Kyrkan från sin allra bästa sida, och följde i den tradition man ändå så länge haft av att ställa sig på de svagastes sida. Kan du då förstå hur oerhört märkligt det blir, när du förespråkar att jag och många andra skall.. inte bör utan skall..  hoppa upp på operationsbordet och låta oss kastreras?

Och varför? För att få möjligheten att genomgå ett juridiskt könsbyte. Dvs att ändra några småsaker i ett folkbokföringsregister. Att få ändra ordet man till kvinna eller tvärtom, och ändra den särskiljande siffran i personnumret. Det är vad ett juridiskt könsbyte i praktiken är. Formaliteter på ett papper, på en datorskärm, i ett register. Och för detta måste man för evigt berövas möjligheten att få barn, en av livets stora gåvor? Hur rimligt är det?

Och nej, personen får heller inte spara undan och frysa ner spermier eller ägg för att eventuellt bli förälder vid en senare tidpunkt, vilket är fullt tillåtet i många andra länder.

Varför? Varför denna paniska skräck för att just denna lilla grupp människor skulle kunna få barn precis som alla andra? Varför är den tanken så motbjudande att man ser som nödvändigt att täppa till varje litet hål i lagstiftningen? Att man är beredd att neka livsuppehållande sjukvård till den som ändå vägrar ge bort sin reproduktionsförmåga? Jag är hemskt nyfiken på vilka tankar som egentligen går i huvudet på den som anser att detta är OK? Vilken människosyn, och inte minst vilka rädslor och kunskapsluckor den personen har. Jag tror att mycket ligger just där. Det brukar göra det, rädsla och okunskap tillsammans har orsakat en väldigt stor del av världens samlade elände..

Men Anders..  Har du ens träffat en transperson innan du tar ett sådant här beslut? Har du ens satt dig det allra minsta in i frågeställningen, innan du skriver under ett dokument som.. jag måste upprepa det... ger bifall till tvångskastreringar?


Jag ska säga en sak till ditt försvar - jag råkar veta att remissvaret inte härstammar från "bruna huset" i Uppsala. Jag vet att Svenska Kyrkan inte är pappa eller mamma till det (om du ursäktar den ofrivilliga vitsen...) Exakt hur jag vet det behöver vi inte ta här, men SvK, Katolska Kyrkan, och Sveriges Kristna Råd lämnade nästan helt identiska remissvar. Och föräldraansvaret ligger hos en av de andra organisationerna. Men du är ändå inte ursäktad - du måste väl ändå läsa det du skriver under?

Som tur är, fastnade den hemska utredningen från 2007 i ett skåp nånstans på Socialdepartementet, och kom aldrig längre. Den 30/6 i år släppte Socialstyrelsen en helt ny utredning, som kommer att gå ut på remiss mycket snart, och förhoppningsvis leda till en ny lag inom ett år. Där man har tagit en helt annan syn på saken, och bland mycket annat genast vill avskaffa de kraven vi pratat om här. Någonting säger mig att även du kommer att få ett ex av den. Då förväntar jag mig att Svenska Kyrkan återigen ställer sig på de minsta och svagastes sida i samhället, och tar även transpersoner på allvar.



Anders - vad jag begär av dig, som människa och ärkebiskop, är detta:

-Att du tar avstånd från det olyckliga du redan skrivit, och inser att det inte finns några som helst ursäkter för att ta ifrån fullt friska människor deras förmåga att bli föräldrar. Såhär behandlar man bara inte människor..

-Att du, när det nya förslaget nu kommer på remiss, tillsätter en alldeles egen utredning, där man tittar på detta ur teologisk och etisk synpunkt, och inte bara slappt skriver under något som producerats av samfund som har en helt annan uppfattning i HBT-frågor än Svenska Kyrkan. Den utredningen bör t ex ta till sig den människosyn som avspeglades i förra höstens vigselbeslut. Och den får då hemskt gärna knyta till sig människor som faktiskt sitter på kompetens i HBT-frågor också...

Jag vill verkligen, för allas skull, inte att ett sådant här misstag upprepas en gång till. För min skull, för kyrkans skull, och för alla våra medmänniskors skull.

"Det ni har gjort mot dessa mina minsta..."




Hälsningar,


Christine Sahlström

Regnbågsmässan, Stockholm


PS - hela remissvaret i originaltext, med mina kommentarer, finns här...

intressant

Dagen som Gud och alla vi andra integritetsförkämpar glömde....

Vet du vad det var för dag för en månad sedan?


Ja, det var den 28e januari, alldeles riktigt.

Ja, det var en torsdag, men det var inte det jag tänkte på heller.

Och säg nu för söte *** inte pannkaka, det här är inget matlagningsprogram!


Jag ska inte vara elak, sannolikheten är valdigt stor att du faktiskt inte vet vad det var för en dag, att du faktiskt aldrig ens hört talas om den. Vilket är synd och skam...

Det var nämligen.. trumvirvel, tack.. den Europeiska Dataskyddsdagen!
Hand upp, alla som visste det? Nej, tänkte väl det...

Vad är nu detta? Jo, det är en alleuropeisk, av Europarådet inrättad dag, som infaller den 28 januari varje år. "Tanken är att uppmärksamma allmänheten på vilka uppgifter som samlas in om dem, hur denna information används, och vilka rättigheter EU-medborgarna har när det gäller denna informationsinsamling."


Jamen Sjung Halleluja! Glöm Kanelbullens Dag och sånt trams, det här är ju en alldeles lysande ide för en märkesdag. En dag som.. som.. som nu inte en enda av oss som fortfarande bryr oss om integritetsfrågorna tycks ha uppmärksammat. Jag erkänner, jag visste faktiskt om den, men jag var för insnöad av en massa annat arbete just då för att kunna ge dagen den uppmärksamhet den förtjänade.

Så här skriver Europarådet själva:

4rd DATA PROTECTION DAY 28 JANUARY 2010 An initiative of the Council of Europe with the support of the European Commission It is a well-known fact that European citizens are generally unfamiliar with data protection issues and unaware of their rights in this respect. Moreover, data protection does not usually feature in the curricula of schools and universities. On the Data Protection Day, events should be organised all over Europe to raise awareness on data protection and inform citizens of their rights and of good practices, thereby enabling them to exercise these rights more effectively. The Data Protection Day should be a special occasion, a time set aside by each and every one of us to familiarise ourselves with a largely unknown, yet major, facet of our everyday lives. The aim of the Data Protection Day is to give European citizens the chance to understand what personal data is collected and processed about them and why, and what their rights are with respect to this processing. They should also be made aware of the risks inherent and associated with the illegal mishandling and unfair processing of their personal data. The objective of the Data Protection Day is therefore to inform and educate the public at large as to their day-to-day rights, but it may also provide data protection professionals with the opportunity of meeting data subjects.

Så OK, vi missade den i år. Sånt händer. Men det är aldrig försent att bättra sig. Jag föreslår att alla vi som faktiskt fortfarande är intresserade av att den enskilde medborgaren ska ha någon form av privatliv kvar, och att utbilda honom i vilka möjligheter han har att få rätt om det privatlivet kränks.. Att alla vi skriver in denna dag i 2011 års kalender redan nu, och i god tid funderar på vad vi kan göra för att ge den här stackars bortglömda dagen den mediala knuff den behöver, och göra den riktigt intressant.

När nu Europarådet av alla instanser inrättar en dag som denna är det minsta vi kan göra att hjälpa den på traven. De säger ju själva att tanken är att det ska ordnas lokala aktioner i varje land. Och det är faktiskt vårt jobb - vet ni några andra som kommer att göra det åt oss?

Vad säger ni - hänger ni med den 28 januari 2011? Vad vill ni göra? Bara 11 månader dit..

Vår sköna nya värld....

Så har vi fått oss ett nytt år. Hoppas ni har haft en lagom seg och skön nyårsdag, kanske en liten promenad i snön och solskenet.

Själv har jag faktiskt suttit och grupparbetat stora delar av dagen och kvällen, och.. Ni vet hur det kan vara, ju mer man gräver sig nedåt i ett ämne, desto värre blir det. Det börjar med spridda fniss och himlande ögon, över bestörta utrop och ansiktet i skämskudden... Till att man upptäcker att man sitter med något fullkomligt hårresande på skärmen.

Det är såhär, förstår ni... Ni har säkert hört talas om Lundborg och hans rasbiologiska institut i Uppsala nån gång nittonhundrafrösihop, och att inom mentalvården tvångssteriliserades personer som man av olika anledningar ansåg inte skulle få fortplanta sig - för samhällets bästa, naturligtvis. Dessa personer - psykiskt sjuka, zigenare, förmodat obotliga småkriminella, för att inte tala om vissa kvinnor som ansågs ha ett för aktivt sexliv - har i de flesta fall fått officiella ursäkter från staten, och någon form av skadestånd.

Det jag upptäckte ikväll - under ett rotande bland remissyttranden till statliga utredningar - var att lagen om tvångssterilisering från 1944 fortfarande tycks gälla. Vi har fortfarande en lag som tillåter tvångsterilisering i Sverige!



Så här illa ser det faktiskt ut, och Dr Lundborg känns inte långt borta alls..


Lag (1944:133) om kastrering

1 § Kan någon med skäl antagas komma att på grund av sin könsdrift begå brott som medför allvarlig fara eller skada för annan, får han kastreras enligt denna lag, såvida han samtyckt därtill. Detsamma gäller om någon på grund av könsdriftens abnorma riktning eller styrka åsamkas svårt själsligt lidande eller annan allvarlig olägenhet. Denna lag äger inte tillämpning i fråga om ingrepp i könsorganen som är påkallat av kroppslig sjukdom eller som görs efter tillstånd enligt lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall. Lag (1993:1286).

2 § Saknar någon på grund av rubbad själsverksamhet förmåga att lämna giltigt samtycke till kastrering, må han kastreras, oaktat sådant samtycke ej föreligger.

3 § Ej må någon kastreras innan han fyllt tjugutre år, med mindre synnerliga skäl därtill äro.

4 § Kastrering får, om ej nedan annorlunda stadgas, företas endast efter tillstånd av socialstyrelsen. Sådant tillstånd får inte lämnas för någon, såvida inte tillfälle att yttra sig, där så kan ske, har beretts, om han är underårig den som har vårdnaden om honom, om han är gift hans make samt om han är intagen på allmän anstalt dennas läkare och föreståndare.
På den som har fyllt tjugotre år och är i stånd att lämna giltigt samtycke får kastrering enligt 1 § andra stycket företagas utan socialstyrelsens tillstånd, om den läkare som utför ingreppet samt någon annan läkare i den tjänsteställning regeringen föreskriver, i skriftligt utlåtande, med angivande av grunden för åtgärden på heder och samvete har förklarat förutsättningarna för densamma föreligga. Vad nu sagts skall dock ej gälla den som är intagen i kriminalvårdsanstalt, häkte eller hem som avses i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall eller som är intagen på vårdinrättning med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

Vid prövning som avses i andra stycket skall i tillämpliga delar iakttagas vad i första stycket andra punkten stadgas. Lag (1991:1956).

5 § Endast den som är behörig att utöva läkaryrket får utföra kastrering. Åtgärden skall ske på sjukhus eller på annan vårdinrättning som socialstyrelsen godkänner. Lag (1982:766).

6 § Den som har tagit befattning med kastrering eller med ärende angående sådan åtgärd får inte obehörigen röja vad som därvid har förekommit.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:402).

7 § Socialstyrelsens beslut i ärende om kastrering får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (1995:9).

8 § Den som verkställer kastrering i strid med denna lag eller som mot bättre vetande till myndighet eller läkare avger osann utsaga i ärende angående kastrering, döms, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken, till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1991:262).

9 § I mål och ärenden angående kastrering när giltigt samtycke till åtgärden saknas skall offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Lag (1996:1625).

10 § har upphävts genom lag (1975:692).


Övergångsregler
Övergångsbestämmelser
1971:588
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Äldre betstämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot beslut som meddelats före den 1 januari 1972.
1995:9
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.


Alltså.. Såvitt vi kan se är den här lagen fullt giltig idag. I landet som ju lovade dyrt och heligt att detta tillhörde en förgången tid och att det aldrig skulle hända igen. Men lagen som möjliggör det finns trots det kvar. Ett förbiseende, eller...?

En sak tror jag att jag kan lova er: sista ordet är verkligen inte sagt i den här frågan ännu. Watch this space..


Lite mer hittar du hos grupparbetarna Amanda och Jens.

Update:
Immanuel har snappat upp det också, och Seved tycker att det åtminstone är värt lite uppmärksamhet...

Texten ligger även hos Liberati och Svart Måndag.

Och det här var väl intressant?