En lektion i medmänsklighet för ärkebiskopen...

Öppet brev till Anders Wejryd, om moral och omoral, övergrepp och skamgrepp... 

Hej Anders!

Vi har aldrig träffats, men eftersom du uttryckligen vill kastrera mig, så känner jag att jag kanske har viss rätt att skriva till dig och lägga mig i saken?

För dig och andra som inte riktigt är medvetna om vad saken gäller, ska jag ge en snabbresume. Det handlar om "lagen om ändrad könstillhörighet", helt enkelt den lag som reglerar könsbyten, om och hur den, som av någon anledning inte känner sig hemma i sitt födslokön, ska kunna ändra det till något som passar personen bättre. Den nu gällande lagen om ändrad könstillhörighet är från 1972, har sin grund i 60-talet och är ordentligt omodern. För 3 år sedan inbjöds ett antal remissinstanser att yttra sig om en ny statlig utredning, betänkandet om ändrad könstillhörighet, (SOU 2007:16).

Och om man läser vad som faktiskt står, är Svenska Kyrkans remissvar djupt omoraliskt, och fullkomligt vidrigt.

Bland annat, tillstyrker man en skärpning av nuvarande lag - att den som vill byta kön, för att få rätt till sitt nya kön rent juridiskt, inte bara måste vara steril som nu, utan kastrerad. Dvs få könskörtlarna - testiklarna respektive äggstockarna - avlägsnade med ett kirurgiskt ingrepp. Vare sig man vill eller inte. Vare sig man behöver eller inte.

Det finns ett ord för detta, Anders. Tvångssterilisering. Eller om man så vill, tvångskastrering. Just det - Ärkebiskopen och Svenska Kyrkan, den svenska folkkyrkan, har uttryckligen ställt sig bakom att en grupp fullt friska människor ska tvångssteriliseras. Inte 1937, utan 2007. I strid med FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna, hela kyrkans värdegrund, kristen etik, grundläggande medmänsklighet och alldeles vanligt folkvett!

Hur många av Svenska Kyrkans medlemmar visste om detta? Inte så många, anar jag.

Det blev ju så bra i höstas, när kyrkomötet valde att inte diskriminera kärleken, och gav alla rätten att gifta sig i kyrkan. Där visade sig Svenska Kyrkan från sin allra bästa sida, och följde i den tradition man ändå så länge haft av att ställa sig på de svagastes sida. Kan du då förstå hur oerhört märkligt det blir, när du förespråkar att jag och många andra skall.. inte bör utan skall..  hoppa upp på operationsbordet och låta oss kastreras?

Och varför? För att få möjligheten att genomgå ett juridiskt könsbyte. Dvs att ändra några småsaker i ett folkbokföringsregister. Att få ändra ordet man till kvinna eller tvärtom, och ändra den särskiljande siffran i personnumret. Det är vad ett juridiskt könsbyte i praktiken är. Formaliteter på ett papper, på en datorskärm, i ett register. Och för detta måste man för evigt berövas möjligheten att få barn, en av livets stora gåvor? Hur rimligt är det?

Och nej, personen får heller inte spara undan och frysa ner spermier eller ägg för att eventuellt bli förälder vid en senare tidpunkt, vilket är fullt tillåtet i många andra länder.

Varför? Varför denna paniska skräck för att just denna lilla grupp människor skulle kunna få barn precis som alla andra? Varför är den tanken så motbjudande att man ser som nödvändigt att täppa till varje litet hål i lagstiftningen? Att man är beredd att neka livsuppehållande sjukvård till den som ändå vägrar ge bort sin reproduktionsförmåga? Jag är hemskt nyfiken på vilka tankar som egentligen går i huvudet på den som anser att detta är OK? Vilken människosyn, och inte minst vilka rädslor och kunskapsluckor den personen har. Jag tror att mycket ligger just där. Det brukar göra det, rädsla och okunskap tillsammans har orsakat en väldigt stor del av världens samlade elände..

Men Anders..  Har du ens träffat en transperson innan du tar ett sådant här beslut? Har du ens satt dig det allra minsta in i frågeställningen, innan du skriver under ett dokument som.. jag måste upprepa det... ger bifall till tvångskastreringar?


Jag ska säga en sak till ditt försvar - jag råkar veta att remissvaret inte härstammar från "bruna huset" i Uppsala. Jag vet att Svenska Kyrkan inte är pappa eller mamma till det (om du ursäktar den ofrivilliga vitsen...) Exakt hur jag vet det behöver vi inte ta här, men SvK, Katolska Kyrkan, och Sveriges Kristna Råd lämnade nästan helt identiska remissvar. Och föräldraansvaret ligger hos en av de andra organisationerna. Men du är ändå inte ursäktad - du måste väl ändå läsa det du skriver under?

Som tur är, fastnade den hemska utredningen från 2007 i ett skåp nånstans på Socialdepartementet, och kom aldrig längre. Den 30/6 i år släppte Socialstyrelsen en helt ny utredning, som kommer att gå ut på remiss mycket snart, och förhoppningsvis leda till en ny lag inom ett år. Där man har tagit en helt annan syn på saken, och bland mycket annat genast vill avskaffa de kraven vi pratat om här. Någonting säger mig att även du kommer att få ett ex av den. Då förväntar jag mig att Svenska Kyrkan återigen ställer sig på de minsta och svagastes sida i samhället, och tar även transpersoner på allvar.



Anders - vad jag begär av dig, som människa och ärkebiskop, är detta:

-Att du tar avstånd från det olyckliga du redan skrivit, och inser att det inte finns några som helst ursäkter för att ta ifrån fullt friska människor deras förmåga att bli föräldrar. Såhär behandlar man bara inte människor..

-Att du, när det nya förslaget nu kommer på remiss, tillsätter en alldeles egen utredning, där man tittar på detta ur teologisk och etisk synpunkt, och inte bara slappt skriver under något som producerats av samfund som har en helt annan uppfattning i HBT-frågor än Svenska Kyrkan. Den utredningen bör t ex ta till sig den människosyn som avspeglades i förra höstens vigselbeslut. Och den får då hemskt gärna knyta till sig människor som faktiskt sitter på kompetens i HBT-frågor också...

Jag vill verkligen, för allas skull, inte att ett sådant här misstag upprepas en gång till. För min skull, för kyrkans skull, och för alla våra medmänniskors skull.

"Det ni har gjort mot dessa mina minsta..."




Hälsningar,


Christine Sahlström

Regnbågsmässan, Stockholm


PS - hela remissvaret i originaltext, med mina kommentarer, finns här...

intressant

En stolt synderskas bekännelse!

Tidningen Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund har stoppat en en annons om ett sommarläger för kristna HBT-personer. Annonsen ni ser här ovan. Hon gör det med motiveringen att:
"En annons för en organisation som bejakar och uppmuntrar utlevd homosexualitet skulle, bedömer jag, vara stötande för stora delar av Dagens läsekrets som har en annan uppfattning i den frågan. Formuleringen i annonsen "30 års kamp i kyrkorna lönar sig" förstärker intrycket. Dagen har uttryckt uppfattningen att den kamp som lett till att Svenska kyrkan numera viger även samkönade par inte är något att glädja sig åt, utan att sörja. Det är en hållning som många av våra läsare delar."


Ja, Moder Elisabeth, jag erkänner - jag är Satans utsända, och ungdomens förförare. Jag har förlett en grupp alldeles oskyldiga ungdomar att trilla av den smala vägen, och lurat dem att tänka orena tankar. Som t ex den hädiska iden att det faktiskt kan vara OK för dem att vara precis som de är. Att de rent av kan få vara glada och stolta över det. Fy på mig.

I vintras gick jag nämligen ut, förvillande lik den klassiska Hans & Greta-häxan, och samlade ihop små barn till en konfirmationsgrupp med HBT-inriktning, i Svenska Kyrkans regi. Redan detta är illa nog - Svenska Kyrkan är ju en avfälling, en sån där modern, progressiv kraft som nån gång ibland försöker röra sig ett par steg framåt, och då förtörnar alla de mer.. ska vi säga traditionellt inriktade samfunden.

Och sedan tillbringade vi såklart varje tisdagkväll hela våren tillsammans i en stor ormgrop.. F'låt, jag menar i det ormbo som kan uppstå när man ska reda ut varför det kanske inte stämmer att alla som inte känner sig hemma med man+kvinna+missionären
+passadignogaförattutforskadinsexualitetdetallraminstabortomdet kommer att för evigt brinna i helvetet, som t ex en viss pastor Green försöker köra ner i halsen på folk. Eller att om du faktiskt inte känner dig hemma med den kropp och det kön du fötts in i så får du vackert leva med det, för Gud gör inga misstag.

Jag fastnar speciellt vid affischens slogan - "Ge mig en plats där jag kan växa". Det är precis vad jag känner att vi gav våra ungdomar. En frizon. En plats där de kunde utvecklas, i trygghet. En plats dit de kunde komma och veta att de var bland vänner, att de inte skulle bli dömda. En plats där de kunde berätta saker de inte ens berättat för kompisar eller föräldrar. En plats där de fick
vara. fick bli bekräftade, och fick känna att de var alldeles OK som de var - eller som de ville vara. Det är en av de allra viktigaste saker man överhuvudtaget kan ge ungdomar om de ska växa rakt. Tidningen Dagen däremot väljer att döma och fördöma.

Nej, det är inte Svenska Kyrkan som avfaller från den smala vägen. Det är Svenska Kyrkan som inser att tiden gått, och att man ibland måste röra sig med den, medan andra väljer att stå kvar och bli frånåkta.

Det blir faktiskt värre - dels är jag inte redo för botgöring, därför att anser att jag skapat något fint och vackert. Och dels tänker jag minsann göra om det! Inte nog med att en ny grupp ska startas i Stockholm så fort som möjligt, vi kommer dessutom att försöka sprida detta över hela landet. Vi ska ge den här möjligheten til alla ungdomar som vill ha den.

Elisabeth Sandlund och Dagen bekräftar precis det jag skrev i ett pressmeddelande i samband med äktenskapsbeslutet förra hösten - vi i Regnbågsmässan önskar verkligen att vi inte skulle behövas. Vi jobbar hårt på att kunna avskaffa oss själva. Men än så länge behövs vi, och många som kämpar med oss.


PS: Kära Moder Elisabeth - Jag glömde bekänna en sak. Jag har också begått självbefläckelse. Dessutom i församlingshuset, mitt ibland konfirmanderna!

När jag tippade ner tallriken med marängsviss i knät. De fläckarna går nog aldrig bort, tror jag.
DS.



Och som tur är har ganska många nu uppmärksammat detta.. Så vi kanske klarar oss utan Dagen den här gången?
KarinLV,
P2
Amy
Trollhare
Carina Boberg,
Krassman
Stefans konpirationer
Adam Cwejman
SvD
DN
Kyrkans Tidning
Transbloggen
Ulf Bjereld
Gert Gelotte
Gregorius Rex
Marta Axner
Seglora Smedja
Newsdesk


Och visst var det här intressant?