En stolt synderskas bekännelse!

Tidningen Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund har stoppat en en annons om ett sommarläger för kristna HBT-personer. Annonsen ni ser här ovan. Hon gör det med motiveringen att:
"En annons för en organisation som bejakar och uppmuntrar utlevd homosexualitet skulle, bedömer jag, vara stötande för stora delar av Dagens läsekrets som har en annan uppfattning i den frågan. Formuleringen i annonsen "30 års kamp i kyrkorna lönar sig" förstärker intrycket. Dagen har uttryckt uppfattningen att den kamp som lett till att Svenska kyrkan numera viger även samkönade par inte är något att glädja sig åt, utan att sörja. Det är en hållning som många av våra läsare delar."


Ja, Moder Elisabeth, jag erkänner - jag är Satans utsända, och ungdomens förförare. Jag har förlett en grupp alldeles oskyldiga ungdomar att trilla av den smala vägen, och lurat dem att tänka orena tankar. Som t ex den hädiska iden att det faktiskt kan vara OK för dem att vara precis som de är. Att de rent av kan få vara glada och stolta över det. Fy på mig.

I vintras gick jag nämligen ut, förvillande lik den klassiska Hans & Greta-häxan, och samlade ihop små barn till en konfirmationsgrupp med HBT-inriktning, i Svenska Kyrkans regi. Redan detta är illa nog - Svenska Kyrkan är ju en avfälling, en sån där modern, progressiv kraft som nån gång ibland försöker röra sig ett par steg framåt, och då förtörnar alla de mer.. ska vi säga traditionellt inriktade samfunden.

Och sedan tillbringade vi såklart varje tisdagkväll hela våren tillsammans i en stor ormgrop.. F'låt, jag menar i det ormbo som kan uppstå när man ska reda ut varför det kanske inte stämmer att alla som inte känner sig hemma med man+kvinna+missionären
+passadignogaförattutforskadinsexualitetdetallraminstabortomdet kommer att för evigt brinna i helvetet, som t ex en viss pastor Green försöker köra ner i halsen på folk. Eller att om du faktiskt inte känner dig hemma med den kropp och det kön du fötts in i så får du vackert leva med det, för Gud gör inga misstag.

Jag fastnar speciellt vid affischens slogan - "Ge mig en plats där jag kan växa". Det är precis vad jag känner att vi gav våra ungdomar. En frizon. En plats där de kunde utvecklas, i trygghet. En plats dit de kunde komma och veta att de var bland vänner, att de inte skulle bli dömda. En plats där de kunde berätta saker de inte ens berättat för kompisar eller föräldrar. En plats där de fick
vara. fick bli bekräftade, och fick känna att de var alldeles OK som de var - eller som de ville vara. Det är en av de allra viktigaste saker man överhuvudtaget kan ge ungdomar om de ska växa rakt. Tidningen Dagen däremot väljer att döma och fördöma.

Nej, det är inte Svenska Kyrkan som avfaller från den smala vägen. Det är Svenska Kyrkan som inser att tiden gått, och att man ibland måste röra sig med den, medan andra väljer att stå kvar och bli frånåkta.

Det blir faktiskt värre - dels är jag inte redo för botgöring, därför att anser att jag skapat något fint och vackert. Och dels tänker jag minsann göra om det! Inte nog med att en ny grupp ska startas i Stockholm så fort som möjligt, vi kommer dessutom att försöka sprida detta över hela landet. Vi ska ge den här möjligheten til alla ungdomar som vill ha den.

Elisabeth Sandlund och Dagen bekräftar precis det jag skrev i ett pressmeddelande i samband med äktenskapsbeslutet förra hösten - vi i Regnbågsmässan önskar verkligen att vi inte skulle behövas. Vi jobbar hårt på att kunna avskaffa oss själva. Men än så länge behövs vi, och många som kämpar med oss.


PS: Kära Moder Elisabeth - Jag glömde bekänna en sak. Jag har också begått självbefläckelse. Dessutom i församlingshuset, mitt ibland konfirmanderna!

När jag tippade ner tallriken med marängsviss i knät. De fläckarna går nog aldrig bort, tror jag.
DS.



Och som tur är har ganska många nu uppmärksammat detta.. Så vi kanske klarar oss utan Dagen den här gången?
KarinLV,
P2
Amy
Trollhare
Carina Boberg,
Krassman
Stefans konpirationer
Adam Cwejman
SvD
DN
Kyrkans Tidning
Transbloggen
Ulf Bjereld
Gert Gelotte
Gregorius Rex
Marta Axner
Seglora Smedja
Newsdesk


Och visst var det här intressant?

Fallet Dawit Isaak - en skam för Sverige!

Idag firas Pressfrihetens Dag runt om i världen - åtminstone i de länder som har tillräckligt mycket frihet för att man ska kunna göra det. Vi behöver inte åka särskilt långt bort för att hitta ett land där den inte finns alls. Ett av våra grannländer, Vitryssland. Man behöver inte åka mer än en kort båtresa från Öland eller Blekinge för att komma till Europas sista diktatur, och världens sista stalinistiska stat.

Och den svenske medborgaren och journalisten Dawit Isaak har suttit fängslad i Eritrea i NIO ÅR, sedan 2001. 3144 dagar idag. I den här artikeln i Expressen berättar hans f d fångvaktare om hur han har det just nu.

Han har suttit där i nästan ett decennium, avskuren från resten av världen. Det är svårt att föreställa sig hur det känns, och vad något sådant gör med en människa. Jag kanske kan förstå hans situation lite bättre än de flesta, men det kan bero på att mitt liv inte riktigt varit som andras..

Och jag vill också påstå att det är en form av rasism vi ser - hade han varit blond, blåögd och hetat David Isaksson, och kanske jobbat på t ex Expressen eller GP hade svenska myndigheter lagt in helt andra växlar för att få honom fri.

Nu har det pratats det en väldig massa om den där tysta diplomatin. Den som är totalt hemligstämplad, eftersom läckor skulle kunna förstöra "det känsliga förhandlingsläget", och "våra relationer till främmande makt". Det är ju en möjlighet. Eller så skulle läckor kunna visa att ansträngningarna inte varit så himla stora trots allt. Och relationerna till Eritrea kan väl inte bli så mycket sämre - de håller ju för jösse namn en svensk fången i strid mot alla rättsprinciper, den relationen kan väl inte vara så mycket att vårda längre?

Vi vill veta nu! Det är dags att bryta UD-sekretessen. Ansträngningarna har ju tydligen inte fungerat på 9 år, så ge upp nu, det kan väl inte göra något att vi får veta vad som faktiskt sagts? Det kan inte förstöra något längre, det här kommer inte att ge något. Nu vill vi veta vad ni faktiskt gjort, och det börjar bli dags att byta taktik.

Det var väl herr A Einstein som sade något i stil med att "definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen, och förvänta sig annorlunda resultat". I så fall börjar det kanske bli dags att skriva in Carl Bildt på vårdintyg snart? Efter nästan 10 år av fruktlös tyst diplomati, kanske det kan vara dags för en något mindre tyst?

Det tar emot, eftersom det kommer att drabba en oskyldig civilbefolkning, men det kan inte hjälpas. Sverige bör gå samman med andra EU-länder, och begära gemensamma ekonomiska sanktioner mot Eritrea. Så länge ni håller våra medborgare fångna, och inte ens försöker respektera grundläggande mänskliga rättigheter - då ska ni heller inte ha våra pengar. Vilket är precis vad en grupp svenska publicister och människorättsaktivister kräver på DN Debatt idag.

Så enkelt kan det vara - det känsligaste organet, näst genitalierna, är plånboksnerven. Kläm åt den ordentligt, så undrar jag om det inte händer något. Annars skickar vi bara ut budskapet att det är fritt fram för totalitära regimer att bete sig såhär om och om igen. Utan att vi gör ett enda dugg åt saken.

Och det.. Är en skam för Sverige.

Och hemskt intressant.

Andra med åsikter:
Emma, Annika Beijbom, Gulan Avci, Dick Erixon, Tjockendroppe, Hobbyfilosofen, Raymond Svensson, Farmor Gun, Pär Gustafsson, Liberati, Olle Schmidt, Adam Cwejman,